Tiden går och jag saknar min vän som tyvär inte finns bland oss mer. :'( vrf skulle han få lämna oss så ung? Du var ju bara 18år Baffen. Du visade mej en sak, och de är hur lätt ett liv kan försvinna. :( Slumpen? Den dagen du försvann från våran värld så helt omedvetande så när jag for te jobbet så slog jag på stereon och låten Nomy - Begrav mej nu spelades upp och jag nötte den låten helavägen te jobbet. Vet ej vrf just den och just då, de var som att någon sa att jag skulle lyssna på den. När jag fick ett sms av Jocke 10,32 där de stog att Baffen tagit livet av sej så skrev jag te jocke att han skulle sluta svamla. Men när jag ringde han och han svarade förstog jag direkt att de hade hänt hörde hur ledsen han var och samtalet varade inte i många sekunder. Jag sa till Affe (min chef) att jag måste få lite tid att tänka ut och han kunde förstå mej. Jag hoppa i epan slog igån stereon och mkt riktigt så vare Nomy - Begrav mej nu som spelades. Tårarna kom som aldrig förr och täckte mina ögon så jag inte kunde se och kunde inte köra. Torkade de värsta och for ut på "byn" och tog något varv, for och hämtade mat från Roger's (Sibylla) kunde inte äta mkt kanske 2-3 tuggor inget smakade. Jag slägde skiten och stack. for tbx för att försöka jobba och inte gick de. Men jag lyckades iaf vara närvarande på jobbet heladagen. Jobb dagen slut och jag for iväg hade lugnat mej skapligt. For ut på "byn" igen och ringde Mamma för jag visste att jag kunde prata me henne när något hemskt händer för vems föräldrar skulle inte göra de när något sån hära händer? Körde vidare och träffade Macke. Lika ledsen var han som dom flesta andra i ötå som kännde Baffen. Efter mkt tårar beslöt vi oss för att fara hem till mej och basta. Svängde förbi övre kuiva för jag och macke tänkte gå in till Mona och Bertil men velade inte för jag hade så skitiga kläder och sen vare så mkt folk jag inte kände som var dära. Men de jag ännu undrar är vrf och kunde någon stoppa dej. Visst vi kanske inte umgicks så mkt men vi var och körde skoter då och då, Koffe, jag, du och en massa men blev väl inte så många gånger. Minns då bra inte denna vinter men vintern före de när du koffe och joel och säkert någon annan var hära. Var kul och du var glad. Om de skulle de finnas något sätt att få tbx dej skulle jag göra de. Om de så var att offra mitt eget liv så skulle jag göra de för du var så omtyckt av så många. Och vill verkligen ha tbx dej fast de aldrig kommer att gå. Hoppas du har de bra där du är nu och ser oss alla hur tårar faller från våra kinder i saknad av dej. Du sitter säkert vid ån och metar. Och just när jag kommer så drar du upp en aborré. 27/10 så äre ett ½ år de värsta som kunde hända hände. Vila i frid min vän Baffen. Vi ses snart i Nangiala